I solidaritet med det förflutna (Sv)
Fotografen och författaren Ricard Estay bestämmer sig en dag för att ta sig an det fotografiska arkivet som han en gång ärvde av sin far, José Estay (1949-2012).
Det visar sig att materialet innehåller en invandrares resa genom tid och rum via ett politiskt landskap som inte finns kvar idag. Fotografier från Sverige och Latinamerika (1970-90 tal) går hand i hand med en novell där dokumentation och fiktion gifter sig.
Historien färdas mellan olika epoker, genom dagdrömmar om ett Latinamerika färgat av ärvda ideologier och barndomsminnen från utkanterna av Stockholm. Samtidigt som det skrivs fram ett farväl till fadern och dennes generation.
I Solidaritet med det förflutna är den sista delen i en fristående trilogi av Estays fotobaserade titlar. 2019 publicerades En gång I betongen och 2021 gavs Diaspora Letters ut av André Frère Editions tillsammans med den chilenska fotografen Nicolás Wormull.
En solidaridad con el pasado (Es)
El fotógrafo y escritor Ricard Estay decide un día hacerse cargo del archivo fotográfico que heredó de su padre, José Estay (1949-2012).
Resulta que el material contiene el viaje de un inmigrante a través de un paisaje político que hoy ya no existe. Fotografías de Suecia y América Latina (décadas de 1970-90) van de la mano de un relato donde se junta documentación y ficción.
La historia viaja entre diferentes épocas, a través de ensoñaciones sobre una América Latina teñida por ideologías heredadas y recuerdos de infancia de las afueras de Estocolmo. Al mismo tiempo que se relata una despedida al padre y a su generación.
En Solidaridad con el Pasado es la última entrega de una trilogía independiente de los títulos basados en fotografías de Estay.
En 2019 se publicó Érase una vez en la periferia y en 2021, Diaspora Letters fue publicado por Ediciones André Frère junto al fotógrafo chileno Nicolás Wormull.
Utställningar / Exposiciones
Video
RELATOS DEL EXILIO (Video 11min)
Berättelser från exilen (Swe)
2012 satte jag mig ner med min pappa och bad honom berätta historier från sin barndom, något som jag trodde sakta skulle leda till där vi befann oss då, i ett miljonprogram i Sverige. Vi blev avbrutna många gånger och allt blev mer och mer fragmentariskt. Min uttänkta dramaturgi var som bortblåst. Hans historia gick sin egen väg. Det gick från lättsamt nostalgiskt till smärtsamma sista meddelanden från ett liv i exil. Kort där på gick han bort och jag bestämde mig för att åka till platsen där historien tar sitt avstamp. Någonstans i södra Chile för 50 år sedan, denna gång i realtid. Väl hemma igen kom livet emellan och materialet föll i glömska under tio år.
Den senaste tiden hade mitt konstnärliga arbete utgått från min uppväxt, dess socioekonomiska arv, minnen och historier som jag valt att förvalta och utveckla. Av en slump hittade jag då materialet igen. Det blev en förlängning av min egen historia: en son till, i andras ögon, en anonym invandrare. En del av en grupp som ofta marginaliseras till statistik i negativ bemärkelse.
Denna gång, något annat.
Relatos del exilio (Es)
En 2012, me senté con mi papá y le pedí que contara historias de su infancia, algo que pensé que lentamente nos llevaría a donde estábamos entonces, en la periferia de Estocolmo, Suecia. Fuimos interrumpidos muchas veces y todo se volvió cada vez más fragmentario. Mi dramaturgia imaginaria estaba como volada. Su historia siguió su propio camino. Pasó de anécdotas nostálgicos a dolorosos últimos mensajes de una vida en el exilio. Al poco tiempo falleció y decidí ir al lugar donde la historia toma su punto de partida. En algún lugar del sur de Chile hace 50 años, esta vez en el presente. Una vez en casa, la vida se interpuso y el material cayó en el olvido durante diez años.
Mi trabajo artístico últimamente se habia basado en mi crianza, su herencia socioeconómica, memorias e historias que habia elegido gestionar y desarrollar. Por casualidad volví a encontrar el material. Se convirtió en una extensión de mi propia historia: un hijo de, a los ojos de los demás, un inmigrante anónimo. Parte de un grupo que suele estar marginado de las estadísticas en un sentido negativo.
Esta vez, algo más.